onödigt dravel

när man sitter på en buss och råkar tjuvlyssna på folk så kan man ibland inte låta bli att skratta åt folk! men kan dock bli pinsamt om man skrattar högt. idag när jag åkte hem med 132, så satt där två killar bakom mig kanske 14-15 års åldern (svårt att avgöra). från början lyssnar jag inte alls på dem för jag är fullt upptagen med en skvallerblaska. men så hör jag att dem samtalar om kärlek. och denna dialogen är 1000 grånger värre än Hata Göteborg filmens dialoger, "ja men asså är du kär i hon bruden säger kille 2, kille två svarar ja visst första gången jag är kär i nån, jaha men kär asså så kär i nån undrar kille 1 ändå, jaaaaaa jag är kär i henne fräser kille 2, jaha alltså kär i en brud på riktigt frågar kille 1 igen och bokstaverar  K Ä R, kille två får nog och fräser nä kär som i tskgta (ja något sådant) sen pratar dem om vem som förtjänar vem, och vem som gjort slut med vem, all denna faktan, mina vänner får dem reda på genom, BILDDAGBOKEN! vilken källa dem ligger inne med, den måste vara pålitlig, jag kan lova att jag hade svårt att hålla mig för garv. lustiga med dessa små konversationer är att allt dem sade lät så påtvingat, precis som om dem satt och läste ett papper utantill, som dem sedan satt och spelade upp den som en mini teater i bussen! det hade kanske inte varit så kul annars. om nu nån tycker det.
jag brukar skita i vad folk sitter och snackar om på bussen, så ni vet!

nä stallet nu.