onödigt dravel

kärlek är det svåraste som finns att förstå sig på. lika förbannat som man blir sviken, lika förbannat kan man bli kär i någon, kunde inte allt vara lika enkelt som det var när man var liten och oförståndig? kärlek var nått mamma & pappa gjorde när dem pussades, eller när prinsessan fick sin prins o.s.v. nu så vet jag inte vad det är????!!!!! något som är så underbart och fint, samtidigt som det är hemskt, man blir sårad och frustrerad! men såklart mestadels är det underbart och fint
att "kanske" veta att kärleken tar slut är hemskt, ena dag finns dem där, andra dan inte alls. är det då man ska kämpa, försöka fortsätta, prata ut, åka på romantiskt weekend (yeah right lixom) eller ska man gå vidare då?
för man ska ju aldrig vara kvar i relationen om man inte vill, men om det går upp och ner varje dag? hur gör man då? gör slut lite då och då? jag vet inte. önskar att det fanns en bok där man slog upp "svaret" på min fråga.
JAG VILL VETA OM JAG GÖR RÄTT! HUR LÅNG TID SKA DET TA ATT FÅ REDA PÅ DET?